Att som diabetiker vara nålrädd är inte den bästa kombinationen då det innebär en massa nålstick. Jag har genom åren fått försöka få bort denna rädslan då den har gjort att jag vägrat hjälpmedel såsom I-port, insuflon, sensorer och omprover. Det är det senaste året som gått bra då jag har fått tänka att "inga behandlingar mot sjukdomar är roliga". Jag har även sökt på olika hjälpmedel inom olika sjukdomar som jag har kollst på just för att minimera min rädsla, lite svårt att förklara hur jag menar. Men det har funkat bra även fast jag fortfarande är rädd för nålar. Vid provtagningar använder jag alltid Emla men även fast huden bedövas innebär inte det att det inte känns något, för det gör det. Blodkärlen bedövas inte så man känner hur nålen tränger igenom och hur de rotar.
När jag var liten var jag jätte rädd för nålar som jag berättade i ett tidigare inlägg. Men jag har ju inte kunnat vägra sprutorna för antingen sprutona som gör ont eller att jag dör. Då väljer jag hellre att det gör ont. Nu har jag ett hjälpmedel som heter I-port och nu gör det inte ont att ta sprutorna, istället för att ta 1-4 minuter på mig tar det istället 20-30 sekunder atr ta sprutorna. Här nedan visar jag bilder på saker som jag måste göra alternativt använder för att det är hjälpmedel, jag kommer även skriva under bilderna vad det är för något, hur ont det gör och om jag har haft problem med det pga nålrädsla.
Detta är junior pennor, insulinpennor då. Jag var rädd för dem första gången jag såg dem och tog dem. Jag väntade mig att det skulle kännas som vaccinationssprutor, som tur var känndes det inte som det. Ibland gör det ont men man står ut, ibland gör det sjuk ont att du inte står ut, men för det mesta känns det inget. Men jag valde I-port då det ofta gör ont på mig.
Detta är en I-port, det är en mjuk/böjbar kanyl. Den bytts ut var 3:e dag och den underlättar så mycket i vardagen. Jag kan nu äta mer än jag gjorde innan, det villsäga att jag kanske slänger upp 1 portion pommes, tar insulin. Sen vill jag ha mer, då måste jag ta mer insulin. Det gör inte mig så mycket nu då jag bara sätter sprutan i porten, jag behöver alltså inte sätta den i huden. Den enda nackdelen som jag kan komma på med denna det är att den ibland kan göra ont när man nuddar, men det är inte något problem.
Detta är en provtagare, det rä fortfarande ett problem för mig ibland. Jag avskyr dem och vill bara använda den modellen som jag fick av sjukhuset. Så när de säger att de ska ta blodprov och fylla rör genom att ta stick i fingret bangar jag, jag säger nej direkt. Jag tar hellre sänkan än att sätta en provtagare högre än 0,5mm på mitt finger! Jag har ett par hemma som de använde på sjunhuset och den kommer aldrig att sättas mot mitt finger igen. Det var sista gången på sjukhuset 2009!
Freestyle Libre var inte så stort problem i sig, jag ville ha bedövning första gången som jag satte den och sköterskorna var jätte snälla och de fick mig även att skippa bedövning till gången efter.
Detta är som ni alla vet en nål som används vid blodprov, jag var jätte rädd för dem och ville absolut inte ta omprover när de på sjukhuset ville det. Trotts att mamma mutade mig med lekasker som jag jätte gärna ville ha.