Jag sitter i bilen påväg till mormor och morfar, klockan är runt 13. På min högra sida har jag min äldsta stora syster och på min andra sida har jag min store bror. Innan vi åkte iväg hade jag precis ätit lunch, blodsockret låg då på 5 och jag fick 2 enheter till maten. Jag är endast 8 år gammal och därför gav mamma mig insulinet. Min lunch skulle bestå av kassler, potatis och annanassallad. Istället åt jag bara kassler och annanssallad, jag såg inte potatisen och jag visste inte så mycket iheller om insulin. De 2 enheterna var tagna just för kolhydraterna, men jag fick aldrig i mig några.
Vi sitter i bilen mitt på E22:an, helt plötsligt säger jag ”Jag har känning”. Min bror sträcker sig efter min väska så att jag kan kontrollera vad jag ligger på. Jag tar fram mätaren och sätter i stickan och ska precis sticka mig i fingret. Just då börjar ALLT snurra och jag börjar kasta runt mina diabetessaker, min syster försöker lugna mig, men det går inte. Jag är rädd för vad som händer, men jag kan inte kontrollera det. Helt plötsligt hör jag hur min syster utbrister ”MAMMA! Saras ögon åker uppåt! Vad händer?!”. Min syster är endast 16,5 år gammal och sitter i baksättet med sin 8,5 åriga lillasyster som är på väg in i insulinkoma. Mamma tittar i backspegeln och ser att jag är påväg in i medvetslöshet, min syster är i panik och mamma är i panik och letar efter en p-ficka. Det börjar svartna för mina ögon, precis innan jag tappar medvetandet helt får jag en rekyl och blir normal direkt. Mamma kollar mitt blodsockret som visar 3,2. Ett druvsocker ges och vi åker vidare.
Varför hände detta? Jo jag tog insulin för något jag inte åt= för mycket insulin
En diabetiker kan gå från normalt tillstånd till detta på bara ett par sekunder!