En av de sidor man inte vill se eller uppleva. Varken som den sjuke eller som anhörig.
Allt började vid 12 tiden, under geografin. Jag började sjunka i blodsockret och sänkte därmed basalen till 80%. Efter cirka 45-50 minuter låg jag på 4,9-> och tig 1 druvsocker, trotts detta fortsatte jag neråt sakta. På svenskan när vi hade ett matte prov (JENSEN-provet), låg jag på 4,2-> och basalen gick på 70%, jag kunde inte tänka riktigt klart men det gick. På ekonomin, den sista lektionen låg jag på 3,6-> sänkte basalen ytterligare. Nu nere på 30% och tar 1 druvsocker, men fortsätter ändå neråt. Just nu i skrivande stund ligger jag på 3,2-> och kommer sänka basalen till 20%.
På ekonomin skulle jag och några andra komplettera på ett prov, men det slutade med att jag satt helt off och kunde varken tänka eller göra provet. Läraren fick hjälpa mig (uppskattar det jätte mycket att det är så hjälpsamma). Känner även nu att jag börjar bli mer och mer off, men vi får se vart det slutar.
Update: Vid middagen låg jag på 2,9 och fick trycka i mig maten, dricka 2 glas mjölk. Men det hjälpte inte, och jag började skaka kraftigt. När jag inte orkade äta mer fick jag ta glukostuben och trycka upp socker vid tandköttet. Efter en stund var det uppe på 4,2.
Anledningen till att jag tog flytande glukos vid tandköttet var för att vi ska slippa spyor. För trycker jag i mig mat trotts att jag inte får ner mer så kommer jag tillsist att kräkas och jag får inte kräkas. Sätter jag det däremot vid tandköttet tar kroppen upp sockret utan att jag behöver svälja.
En liten reminder: Glukosen är ganska svår att trycka ut så man får vara hårdhänt och ha tålamod. (Ifall om att någon skulle behöva använda den).