Vi alla har varit där, ung i tonåren (13/14), man vill vara som alla andra. Man vill prova på både det ena och det andra, man är odödlig, man vill helt enkelt inte vara sämre än sina kompisar. När jag var 13 år började jag intressera mig smått för fester, när jag var 14 började jag intressera mig för alkohol och ville prova på att röka, när jag var 15 var jag i kombination av mitt 13 åriga jag och mitt 14 åriga jag. Det vill säga festa med kompisar, dricka alkohol (inte berusad) testa att röka (gjorde dock aldrig det). Under min tonår handskades jag även med diabetes typ 1, vilket jag kommer att ha livet ut. Diabetes typ 1 och tonår är inte alltid den bästa kombinationen, man vill bestäma själv, föräldrarna är pinsama, man är inte sjuk, man vill göra allt som sina kompisar gör. Det är väldigt vanligt bland tonåringar att de skiter i att ta sitt insulin och låtsas att de är friska inför sina kompisar. Jag har tidigare nämnt och berättat kring alkohol och diabetes, men även rökning är skadligt för en diabetiker, faktiskt 100x farligare än för en icke diabetiker. Varför? Jo för att vi riskerar redan hjärt och kärlproblem, röker man dras kärlen ihop. Vad blir resultatet av det? Det kan ni lista ut ganska lätt. När jag fick diabetes sa mina föräldrar att jag får absolut inte röka och dricker jag alkohol måste jag vara ärlig och berätta så att de vet att de ska hålla koll på mig och blodsockret. Jag sa då ”Jag kommer ändå aldrig att röra alkohol, aldrig någonsin”.
När jag var 13 år gammal och skulle börja sjuan började jag få ”kompisar” och jag var ju jätte glad över det då jag tidigare varit mobbad och inte haft en enda kompis. Dessa personer som jag umgicks med var ”coola” och jag kände att jag fick bekräftelse av dem när jag gick lite över min egna gräns. Exempel på detta kunde vara: När jag umgicks med dem blev jag jätte kaxig och uppkäftig gentemot andra, fick ju bekräftelse och de ville fortsätta att vara med mig så jag fortsatte. Ni som känner mig vet att jag inte är sån, och är det absolut inte nu. I åttan bytte jag skola och träffade nya kompisar, började tycka att det var kul med fester, tyckte dessutom att det var ännu intressantare med alkohol och testa hur långt jag kunde gå innan jag fick tillsägelser av mina föräldrar. Det var en gång som jag skulle på en liten fest hos en kompis, vi försökte fixa alkohol. Jag hade inte så jätte bra koll på diabetes, visste inte att man kunde dö av insulinkoma eller hur farligt det var med alkohol och diabetes. Jag hade faktiskt glömt hälften av den informationen, så tänkte att det är skitsamma om jag blir full, mina föräldrar behöver bara ha lite extra koll på blodsockret. Ville även testa på att röka, jag visste att jag inte fick och att det var extra farligt för mig som har diabetes. I min hjärna for andra tankar: Blir jag ännu mer poppis om jag gör det? Hur ska jag isåfall dölja röklukten från min jacka? Kommer mina föräldrar märka det? Tänk så blir jag beroende? Det är ju bara en cigg, det kan väl inte påverka mina kärl så mycket?
Det var dock inte diabetesen som hindrade mig från att faktiskt stoppa ciggen i munnen, utan det var jag som hade fått för mig att vi fick 2000kr var om vi inte rökte under högstadiet. Jag ville inte chansa och sen mista dem pengarna.
I högstadiet var det populärt att skita i att äta skolmaten och istället gå till Ica och köpa kakor, godis, chips och läsk. Jag var dock alltid tvungen att äta skolmaten, för att blodsockret kommer bli kaos om man ersätter mat med skit. Detsamma gäller en frisk människa. Eftersom att jag var mitt i tonåren låg jag ständigt på 10-17 i blodsockret VARJE dag, det var inte för att jag sket i min diabetes. För det gjorde jag inte, utan det var pga alla hormoner i kroppen. Det jag inte visste var att man kan dö av insulinkoma, visste inte vad ketoacidos var. Det hände då och då att mina ”kompisar” struntade i lunchen och gick till Ica och köpte skit. Jag ville inte gå själv till matsalen, och frågade snällt om de inte kunde vänta på mig så att jag kunde få min lunch och sedan gå till Ica. Men nej det kunde dem inte, så jag följde med dem och hoppade maten i skolan. Fick ännu högre blodsockret pga det. Ljög för min mamma att jag ätit, kollade blodsockret vid lunchtid för att hon skulle tro att jag ätit mat i skolan ifall hon läste av mina tagningar. Hon gjorde det ibland för att jag kanske glömt vad jag låg på vid en viss tidpunkt etc. Det funkade bra ända fram tills min mamma läste av mätaren och jag glömt kolla vid lunchtid. Jag var någon annanstans i huset och mamma orkade inte kalla ner mig för att fråga om alla händelser. Så hon tog blodsockermätaren och började läsa av från den dagen, hittade hon någon blodsockertagning mellan 11-13? Nej, jag glömde att kolla, så min mamma kallade på mig och frågade varför jag inte tagit blodsockret vid lunch. Ja det var ju bara att erkänna, hon förstod mig men sa att jag i dessa fall får köpa något på Ica, inte godis och sånt utan en bulle etc. Det var en gång som jag tvingades äta godis till frukost, jag var hos en ”kompis” vi hade sovit över och skulle äta frukost. Slutade med att hon vägrade servera frukost, för hon ville inte ha. Så jag blev tvungen att äta godis tillsammans med henne till frukost. Mitt blodsocker gick från 11 till 19 pågrund av det. Men man klassades iprincip som tönt om man åt frukost. (kändes det som iallafall).
Mycket av det jag skrivit handlar om grupptryck men även för att jag sökte bekräftelse. Rökning var grupptryck men även lite från mig själv, alkohol ville jag själv, dock var det grupptryck som låg bakom till varför jag inte längre ville dricka 0,5-1 glas cider. Jag försökte ta det till nästa nivå pga grupptryck, försökte se hur mycket jag kunde dricka innan jag började märka något. Jag har lärt mig av mina misstag, och det är därför jag iprincip aldrig rör alkohol längre.
Det jag tyckte var jobbigast under min tidiga tonår var när jag skulle ut på dansställen med kompisar, mamma hade sagt att jag måste ha med några druvsocker tabletter i fickan så att jag kunde ta ifall jag började känna mig låg. Min pappa var tvärtom där var jag tvungen att ha med min väska in, jag fick alltså inte hänga in den. Gick bakom ryggen och sket i det och hängde in den ändå. Ingen annan hade väskor med in, så varför skulle jag vara den enda och bli uttittad? Det jag brukar göra nu är att ta en vanlig liten väska, sånna som alla brukar ha. Lägger ner en spruta, druvsocker och mätare etc. Jag tar alltså ut det från fodralet, pumpen har jag ju alltid på mig men måste ha den innanför tröjan fäst i bh:n om jag ska på festivaler etc. Det har förekommit att folk har stulit diabetikers insulinpumpar. Jag skojar inte, det är egentligen bara att skruva av pumpen från slangen. Mina föräldrar har även sagt att de rekommenderar mig att ha pumpen där om jag ska gå på Bigslap, risken att de får ett samtal hem från sjukhuset om att jag har ketoacidos pga bortkopplad pump är liten då.
När jag fyllde 15 år ville jag precis som mina kompisar ta moppekörkort, men jag fick inte det. Delvis pga diabetesen, hur skulle jag ta mig hem om jag blev låg? Om jag blev låg mitt ute i trafiken? Jag kunde heller ine känna av mina känningar vilket gör det livsfarligt, både för mig själv men även för de andra i trafiken.
