Jag fyllde 18 år i mars, vilket innebär att jag inte längre tillhör barn och ungdomsavdelningen. Idag var det dags för mig att gå på mitt första läkarbesök på vuxenavdelningen, jag har gått till BUS halva mitt liv. Jag har varit lite smått rädd
då jag absolut inte visste vilken läkare jag skulle få eller sköterska, sen är jag 18 år och där är bara massa äldre människor. Det innebär också nya rutiner, istället för att gå på läkarbesök var tredje månad kommer jag nu gå 2 gånger/år. 1 Besöket är
med läkaren och andra med sköterskan. Det första jag sa till mamma när vi stod vid hissen var "Jag känner mig inte hemma här". Det är ju egentligen inte så konstigt, eftersom att jag spenderat halva mitt liv på barn och lärt känna teamen där.
Sen bara kastas jag in på ett helt nytt ställe med nya människor och nya rutiner. Jag går alltså inte inne på SUS längre, ni vet den stora huvudbyggnaden. Jag måste förbi KK och alla de ställena. Det är en helt annan syn här än på barn, här får man se
komplikationer som människor fått. Folk som fått amputerade ben, folk som blivit blinda etc. Barn får iprincip aldrig skador och det är anledningen till varför jag aldrig sett sånt på barnsjukhuset. Hoppas verkligen att jag slipper få komplikationer.
När jag väl blev upphämtad av läkaren och sköterskan så blev jag välbemöt och de var hur trevliga som helst. Fick även veta mitt HbA1c som togs förra veckan, ligger på 53. Det är ett fint värde, utbrast direkt när han sa värdet, "Trodde det skulle
vara värre, typ 58-66". Anledningen är för att jag legat högt och haft lite svårt att hålla mig inom målvärdena, men tydligen har det inte varit så farligt som jag trott i 2 månader. Innan jag lämnade sjukhuset fick jag ett medicin
ID/intyg. Den ser ut som vilket kort som helst, så bytte ut mitt gamla som gått sönder och färgat av sig till det nya.
